lördag 12 oktober 2013

L’Eroica 2013

Stål, 22-millimeters tubdäck och Italienska grusvägar FTW! L’Eroica gick av stapeln förra helgen med en stenhård bansträckning på toscanska grusvägar. Vackert och jobbigt.

Vi anlände till Gaiole på lördagen för registrering och inhämtning av information och nummerlappar. Precis som på Vätternrundan var kommersen i full gång, men här med betydligt fler och mindre stånd som bara innehöll gamla eller retrodesignade grejer.

P1000951

Utbudet varierade från kläder och småpryttlar till hela cyklar, en del sjukt snygga.

P1000948

Andra mest konstiga som den här tandemcykeln.

P1000945

Själv passade jag på att inhandla kepa, tröja och flaskställ för direkt användning på loppet.

Under sista mekandet och grappadrickandet på lördagskvällen var ångesten kring banvalet stor: köra långa rundan (205 km) och riskera ösregn, eller köra korta banan (135 km) och riskera att missa en massa fin solig körning. Beslöt mig till slut för den kortare sträckningen då det här är ett solskenslopp och att Anna och jag då skulle ha tid över på söndagen för lite vinprovning till exempel. Nästa gång blir det långa banan:)

Starten för de långa sträckorna gick mellan 5 och 7 på söndagsmorgonen.

P1000992

Snart tittade solen och vansinnigt vackra vyer fram och jag önskar att bilderna kunde göra landskapet rättvisa.

DSC_0014

Under tiden pågick starterna för de korta sträckorna, 38 respektive 75 km. Tydligen var det stor trängsel och kanske fler startande här än under morgontimmarna. Notera damen i högklackat och den tjusige, snyggt ansade mannen till vänster. Så ska man se ut på ett cykellopp.

P1010004

Några tog sig även runt på tandem.

P1010008

Vid start- och målområdet fanns flera cyklister som inte deltog i loppet, men som kände starkt behov av att visa upp sig (till allas glädje).

P1010016

Första och enda gången jag sett någon cykla en höghjuling (Annas foto, men jag fick se killen efter att jag gått i mål). Har ingen aning om hur han tog sig upp på eller ner från cykeln.

P1010028

Loppet bjöd på enastående cykling och depåerna är de enda hittills som kunnat konkurrera med depåerna på Gotland 360. Glada människor som serverar charkuterier, ostar, mackor, frukter, bakverk, vin mm. Så här såg ett av borden ut.

DSC_0026

Förtjusande toscanska damer håller grytan kokande.

DSC_0029

Det här var nog mitt livs bästa depåstopp:)

DSC_0031

Generellt var det ganska dåligt med klungbildning under loppet och många solokörningar. En bidragande orsak kan ha varit den hårda banprofilen och att över hälften av sträckan gick på grusvägar. Jag teamade dock ihop mig med en milanesare vid namn som lät som typ Alonso. Han fick slita hårt och var envis som synden. Här i en backe som närmar sig 25%.

DSC_0038

Den backen tog tyvärr knäcken på honom och hans högerben som krampade rejält.

DSC_0044

Medan Alonso vred sig i plågor passade jag på att njuta av utsikten ännu en gång.

DSC_0045

Här skildes tyvärr våra vägar åt då han behövde ta det lite väl försiktigt så resten av loppet körde jag på egen hand. Banprofilen fortsatte att vara hård och även om det inte var några jättelånga uppförsbackar så var de branta och det gick ständigt upp och ner. Många fick slita hårt och många fick gå.

DSC_0051

Även om det hade varit kul att köra långa sträckan så måste jag erkänna att det var ganska skönt att komma i mål. Det var tuffa mil för fötterna och riktiga cykelskor är att rekommendera. Vid målgång var köerna till korta sträckorna lång, medans få droppat in till 135-kilometersmålet och ingen kommit i mål på 205-kilometaren.

P1010032

Fram med kontrollkortet och vänta på priset för gott deltagande.

P1010035

Stolt och nöjd Jannetuba.

P1010041

Priset på de långa sträckorna var en specialare för L’Eroica av Barone Ricasoli. Vid vilket tillfälle törs man ta av den?

IMG_1552

Suveränt cykellopp och nästa gång skulle jag gärna köra med några kompisar. Kan också konstatera att ångesten innan loppet för hårda regler och ovisshet om registreringar och så vidare var helt onödig. Den hårda kontrollen gäller de som anmäler sina cyklar till tävling (vad den nu går ut på). Där kontrolleras cyklarna ner på skruv- och mutternivå av bistra domare.

Trots de lite friare tyglarna så var övriga deltagare ganska noga med klädsel och utrustning och det är definitivt det snyggaste lopp jag varit med i. Nästa gång skulle jag dock kunna tänka mig ett stilbrott genom att sätta på spd-pedaler på hojen. Utan det blir nog långa sträckan tuff. Det här vill jag göra om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar