20-mila grusrunda från Köping

Jajamän, det är det här randonnée handlar om. Någon med lokalkännedom som lägger en bana för att visa upp de fina sidorna av omgivningarna, och vi som betalar 100 kr för kalaset och hojar runt och njuter. Gissa om Jannetuba rekommenderar den här rundan.

Vi var 6 stycken deltagare som slöt upp på Sjömans konditori i Köping för en andra frukost. Mest välrepresenterade namnet var Peter men det fanns också en av varje av Janne, Micke, Tobias och Rasmus (eller om han hette Triathlonmannen, inte helt solklart).

Frukost nummer 2!

Efter en lugn start ökade tempot rejält efter en och en halv mil och mitt fokus blev mer på cyklingen än på njutningen så Micke och jag kom överens om att släppa gruppen och köra tvåmanna-tvåparscykling. Det var en utmärkt idé som i vanlig ordning ledde till tramsande och fotostopp.

Min Garmin börjar bli trött och la av sisådär en 5-6 km innan målet, men här finns spåret för den som mot förmodan vill ta en titt.

Vackra vyer!

Jag tar bild av Micke som tar bild av lamor.

Aprak!

Var tvungen att ta bild av bästa nerförsbacken. Fina fisken.

Åh, glamouren med målgång!

Strekov, Rizling-Veltlin 2015

På tips från Vinambassadören inhandlade jag 2 flaskor Rizling-Veltlin på PK-huset härom veckan. Alldeles för få, för det här var strålande gott. Till andra flaskan får jag tänka till vad gäller tillfälle och vad som ska ätas, eller göra en klassiker och tänka att fan, nu är det dags, och ta den till random pizza.

Hade inte reflekterat så mycket innan öppnandet över vilket vin som skulle visa sig. Gult och oklart, och klara orangea toner i doften och smaken. Naturvin liksom. Och, viktigast av allt, asgott! Frun säger "orange och funky". Jag säger, inte så funky, mycket citrus, lite aprikos och en smula tanniner, och faktiskt inte alls svårfattligt. Jag tror att det här kan passa vem som helst. Tyvärr verkar flaskorna på bolaget vara slut så det är bara att hålla utkik efter Strekov framöver.

Grillad korv från Franzéns chark. Egon
gillade också korven, men förlorade fajten.

Team Zwatt effektmätare

Sådärja, då har jag blivit med en till effektmätare, den här gången en Zpider från Team Zwatt till cyclocrossen. Effektmätarna är framtagna i ett danskt kickstarter-projekt och äntligen verkar de tidiga backarna fått sina enheter hemskickade. Min kom i veckan och jag monterade i lördags.

Tyvärr har jag tummen mitt i hand och första problemet kom med vevlagret jag behövde byta till för att få rätt diameter för vevpartiet. FSA MegaExo och FSA MegaEvo kräver tydligen olika verktyg vilket jag inte fattat. Blev till att ta polygripen med en handduk mellan klorna och lagret för att dra åt. Inget momentnyckelsfibblande här inte.

Inte för mycket märken från polygripen :)

Sedan på med klingor, vevparti och pedaler. Blev ganska tjusigt förutom designmissen som syns nedan.

Loggan upp och ner med höger vevarm fram. Knasigt alltså!

Förutom problemet med verktyg var det förvånansvärt enkelt att montera nytt vevparti. Ett till misstag dock, trots att jag var säker på att så inte var fallet var tidigare stora kakan 46t, och den nyinköpta hade jag beställt i 50t, så jag var tvungen till framväxelpositionsjusteringsjobb för att kompensera den större diametern. Lätt som en plätt när Micke assisterar.

På söndagen var det dags för test. Skitenkel kalibrering, bara att klicka kalibrera i androidappen så skötte sig mätaren själv. Att para ihop den med Garmin 800 gick också av sig självt, så nu var det bara att hoppa på och få det svart på vitt att jag är lika klen på CX:en med Zpider som på Eddy med Garmin-pedalerna. Det blev en skön runda med blandat asfalt, grus och lite stök.

Mysig, men klen gubbe på testtur.

Bilden ovan är från en liten grusväg på Tosterön där vegetationen nästan bildat en tunnel, det var läge att ducka från tid till annan. Så mysig väg så det får bli en till bild.

En annan mysig gubbe.

Hela rutten inklusive effektdata finns på här på Garmin Connect. Säkert helt korrekt mätning förutom en skum spik på drygt 1800 watt som jag definitivt inte presterat själv. Förhoppningsvis kommer mjukvaruuppgraderingar för att parera den här typen av anomalier inom kort. Funkar det så här bra framöver är det helt klart en väldigt prisvärd och lätthanterlig wattmätare.

Tack för hjälpen och den trevliga snackturen Micke. Slänger in en sista bild för att verkligen, med emfas, framföra den utomordentliga trevligheten hos grusvägarna vi softade runt på.

Mysgrus!

Gotland720 med snälla snabbklungan

Återigen visar sig Gotland från sin bästa sida och återigen kommer ett helt oförblommerat reklaminlägg för hela Gotland360-lopps-bikecamps-organisationen. Ni som kommer ihåg förra årets upplaga minns säkert klass 1-varningen som rådde över Gotland, kulingvindarna, regnet och den kalla temperaturen. Optimerad misärpoäng helt enkelt. Årets upplaga blev en helt annan historia då arrangören fixat både sol och medvind (om det nu blåste något). Loppets slogan var mer passande än någonsin: "Varför stressa på natten runt en sjö när du kan cykla i solsken på en ö?".

På Gotland360 Bike camp kom en av gruppledarna, Kalle, och jag överens om att vi skulle satsa på att ta oss runt hela sträckan för Gotland720 med minimalt med pauser men med bekvämt tempo. Tanken var att köra cirka 33 km/h med bara lunchen efter 16 mil som planerat stopp. Av ren impuls så sa jag att jag lägger upp en liten blänkare om det i facebookgruppen för loppet, kanske kunde det vara så att några fler gubbar ville anta utmaningen. I samma stund som jag postade inlägget ångrade jag mig något. Hm, jag hade riskerat att vi skulle bli ett gäng gubbar som inte känner varandra, någon vingelpelle, någon general som ska styra upp saker och ting och veta bäst, och någon som gnäller konstant över farten och vad det nu finns för störiga moment i cyklingen.

Inte så mycket att fundera på. Gjort var gjort och som den randonneur man är var det bara att gilla läget och se till att få en ordentlig protein- och whiskeyuppladdning på fredagskvällen.

Ett par kilo rökta revbensspjäll kan aldrig vara fel.

Anna och jag passade på att lyxa till det genom att bo på Scandic hotel vid hamnen. Ett lyckokast. Sköna sängar, stadig hotellfrukost och nära till starten. Det är sällan jag känner mig pigg och stark inför ett lopp men den här gången var känslan fin från början. Vi samlades vid starten och gubbarna kom fram en och en för att ansluta till gruppen.

Här var vi så klart taggade på att komma igång.
Ångrar dock att jag inte satt så där coolt på ramen.

När vi sedan kom igång visade det sig att alla mina farhågor var rena tramset. Gänget bestod bara av rutinerade cyklister. Inget vinglande, inget tramsande med tecken hela tiden utan bara när det behövdes, bra kommunikation, trevliga typer och i allmänhet inget onödigt löjl. Taktiken var tydlig. De som kände sig pigga skulle dra så mycket som möjligt, de som kände sig mindre pigga kunde ta korta förningar, och de som var nära att känna sig rökta kunde bara glida med bakom (det var helt okej att ligga bakom hela rundan men det var det ingen som gjorde). Det funkade hur bra som helst.

Stefan och Sebastian var grymma och drog stora delar av rundan,
Helt klart två av skälen till att vi klarade det så fint.

Efter sista depåstoppet med 5 mil kvar hade vi lyckats hämta in så god marginal att det blev fri placering i gruppen och alla fick vara med och köra. Stefan höll sig framme som vanligt.

Man riktigt ser hur jag styr ut i vägen för att få en chans att vara med på bild.

Strax efter bilden ovan gick vi i mål nästan hela gänget. En vurpa i början satte käppar i hjulet för två av deltagarna och en av killarna vars tubdäck gav upp tog sig på egen hand springande över mållinjen (inom maxtiden). Att vi lyckades hålla ihop gänget hela 36 milen känns fantastiskt bra. Totaltiden blev 11:30 och rulltid 10:37, här är länken till Strava. Bra jobbat alla!

Snacka om nöjda gubbar!

På det hela taget en solskenshistoria. Men jag undrar om inte Anna gjorde bästa valet genom att köra 26-milssträckan och därigenom ha tid att fika sig genom hela loppet. Det här är något att fundera på till nästa år.

Nöjd Anna och kanske något mätt.

Det sympatiska i loppet är att alla cyklister kan välja sträcka efter förmåga, från 20 mil upp till 36. Hinner man inte fram till ett vägskäl i tid får man helt enkelt vika av mot Visby. Allt för att cyklisterna ska komma fram hyfsat nära varandra och sedan gå ut för umgänge, käk och öl. Vi diskuterade mest vilken fin runda det var och hur duktiga vi varit.

Hungern gör sig påmind efter 36 mil på sadeln.

Gotland360 Bike Camp

Förra helgen kan sammanfattas enkelt som det näst intill perfekta träningslägret. Jag var lyrisk. Vi cyklade omkring, fikade, fick ihop distans, tjattrade och, ibland, till och med kyrkspurtade vi. Total mental avkoppling, och väldigt skönt att känna att kroppen svarar igen.

Utgångspunkten för våra utflykter var vandrarhemmet i Bunge på norra Gotland och det blev en hel del för mig obekanta vägar förutom avslutningsdagen på Fårö då allt var bekant och lika vackert som när jag lämnade sist. Tips för er, från nybörjare till lite mer ambitiösa motionärer, är att hänga med nästa år. Det finns grupper för alla. Här är några random bilder från helgen.

Gamla kalkstensbrotten i Furillen

Vy från Furillen

Nicke såg till att vi fick njuta grusväg också

Philip har alltid rätt sorts sportdryck med sig på turerna

Delar av gänget på Fårö

Här är det slutcyklat för helgen. Två skitnöjda Tubor!

Tips på cykellopp, Slottsrundan och Gotland720

Cykling handlar som bekant om att fika och näst efter Gotland360 så kvalar Slottsrundan och Gotland720 in som bästa fikaturerna under året.

Slottsrundan: 20-milare från Södertälje som går via Tullgarns slott (frivilligt), Nynäs slott, Södertuna slott, Mälsåkers slott, och för den som orkar och har lust, Taxinge slott (också frivilligt). Traditionen bjuder att det går att förboka 2-rätters lunch på Södertuna slott och att vi sedan stannar i Stallarholmen för att hugga in på vad Printz bageri har att erbjuda. Fullkomligt luxuöst och så långt ifrån den normala randonnée-misären man kan komma. Loppet går 6/6 och anmälan kan göras här (anmälan är öppen till ett par dagar innan loppet). Och, just ja, det är alltid bra väder på det här loppet.


Gotland720: Här kan man välja om man vill räkmackefincykla någon av de kortare sträckorna, eller dra i med hela knäckebrödssträckan på 36 mil. Den sympatiska idén från arrangören är att alla cyklister ska komma i mål ungefär samtidigt (mellan 10 och 12 timmar efter start). Efter banan finns vägskäl där man måste fortsätta om klockan står på vitt. Om den står på oranget får man välja, men vid rött måste man vika av mot Visby. 6 olika längder finns från 20 mil upp till 36 och det hela avslutas med att alla cyklister träffas på Scandic i Visby för att trycka i sig välbehövligt krubb och dryck. För oss som gillar misär så bjöd förra året på regn, kulingvindar och svala temperaturer. I år ska det tydligen bli en solskenshistoria. Loppet går 17 juni och anmälan görs här.

Västerås grusvägsrunda 200 km

Efter ett halvår utan träning, med konstanta småinfektioner och med ett välkommet avbrott med tre veckors influensa firade jag tillfrisknandet på bästa sätt: Grusrunda! Den här gången med två kumpaner, Micke från cykelklubben och nybörjaren Joar som kom att slå personligt distansrekord på bästa sätt.

Vid starten kl 8 på lördagsmorgonen slöt 7 cyklister upp vi Shellmacken vid Blåsbo i Västerås. Joar var väldigt glad och förväntansfull, den här bilden är tagen strax innan starten då Joar skulle hänga lite coolt på ramen inför övriga rutinerade cyklister vilket resulterade in exemplariskt snygg vurpa från stillastående vilket väckte stor och allmän muntration.

Micke däremot höll sig stadigt på cykeln, men å andra sidan har han ju övat sig massor på att hänga coolt på ramen.

Stort tack till arrangören som hade lagt en runda på fantastisk vackra vägar, men också galet tufft underlag. Banvall, rullgrus, makadam, sumpiga vägar med mer. Sluttiden på 11:25 för en 20-milare säger allt, det var hårt. En självklarhet är också att första punkan kom på en av de finaste vägarna.

Sedan tramsade vi på i vanlig god ordning. Då vi var ute i obygden fanns inte de vanliga glamorösa mackarna som stämplingsplatser utan de flesta kontrollerna var av fototyp. Första stämplingen i Hålsbo.

Målet för dagen var att sig upp på Västmanlands högsta punkt 331 meter över havet. Välpreppade med en leverpastejmacka i magen satte vi av från Skinnskatteberg. Vägen upp mot Timmeråsarna var kalaskul med grovt grus och branta backar som fick mig att minnas L’Eroica i Toskana. Alla klarade att cykla hela vägen upp. Även det här var det en fotokontroll. Notera att Joar klarade av att stå kvar på cykeln utan att vurpa.

Ännu härligare var det att bromsa sig ner från Timmeråsarna, att släppa på farten var inte att tänka på då cykeln spårade rejält även i låga farter. Tråkigt nog kom vi ut på asfaltsparti där det bara var att rulla ner.

Sedan kom den verkligt hårda biten av loppet. Pizzan från Bosses glamorösa grill i Skinnskatteberg satt som en smäck och jag tror att större delen av mitt blod försvann till magen för att gotta sig extra i havets delikatesser.

Mmm, pommes!

Efter Virsbo kom vi in i brandområdet. Att köra där på mindre grusvägar gav ett helt annat perspektiv, förunderligt, vackert på något sätt och lite deprimerande. Jag körde där när branden fortfarande var rätt nysläckt, nu har det börjat komma lite försiktig grönska med gräs och blommor.

Partners in crime.

Rutten började ta ut sin rätt, vi var alla rätt slitna vid sista stämplingen vid Öjesjön och, faktiskt, också ganska grusvägsmätta.

Sista 3-4 milen blev mest transport och längtan till Shellmacken med sitt rika utbud av kexchoklad och Coca Cola. En sned och suddig bild på Joar hanns dock med.

Micke och jag var rätt slitna när vi kom i mål, törs knappt tänka på hur det var för Joar. Hans cykelmål för året är att köra Vätternrundan och så värmer han upp genom att köra en betydligt tuffare runda. Hatten av för den prestationen, Vättern kommer att kännas löjligt lätt efter det här.

Med lite felkörningar här och där så lyckades vi skrapa ihop 21,9 mil med totaltid på 11:25 och rullsnitt på 23,9 km/h.

Köttfrukt

Det här blev en alldeles förträfflig förrätt på nyårsaftonsmiddagen, kycklinglever som såg ut som en mandarin. Originalreceptet kommer från Heston Blumenthal och är därför rätt meckigt och tar 5-6 dagar att göra, men resultatet är väl värt att vänta på och helt klart höjdpunkten på kvällen. Här finns en detaljerad genomgång av receptet.

Vi började med marinering och sedan reduktion av schalottenlök, timjan, vitlök, Madeira, Ruby och White Port samt Brandy.

Därefter körde vi, i separata påsar, smör, ägg med alkoholreduktionen och kycklinglever i 50 grader sous vide.

När ingredienserna uppnått temperaturen var det dags för mixning till en fin slät puré.

Den ambitiöse kan sedan köra smeten genom en sil, men vi gav upp efter ett tag, den var slät nog från början.

Smeten fick stå i vattenbad i ugn i 100 grader tills den nådde 64 grader. Sedan in i kylen i ett dygn så den kunde sätta sig.

För att få till den sfäriska formen använde vi silikonformar för att först göra halvklot av moussen som vi lade i frysen. Sedan vara det bara att värma de plana sidorna och “svetsa” ihop till bollar. In i frysen igen.

För att få till ytan, coatingen, så gjorde vi en gelé på mandarin med en hel del gelatin och glukos i.

Sista momentet var att lägga på gelén i flera lager runt bollarna. För att det skulle funka behövde bollarna vara frysta, och frysas om mellan varje omgång lager. Gelén höll vi på cirka 33 grader.

Det gick precis att balansera bollarna i frysen med muminmuggar.

Före servering en försiktig upptining av bollarna under 6-7 timmar, en anings tillplattning och så garnering med lagerblad samt stekning av bröd som tillbehör.

Snyggt, och vansinnigt gott med kycklinglevermoussen som bryts mot mandaringeléns syra och sötma. Till köttfrukten drack vi en chenin blanc från Pithon-Paillé. Vi har käkat sämre förrätter.